"Ledig" dag firades med "Deer Hunter"
Helt underbart tycker jag, känns som att jag har sprungit in i en vägg. Huvudet är som en stor ballong, första gången jag känner att jag har något mellan örnonen. Hoppas att den där förbannade alvedonen kan ta och hjälpa... Mitt stackars huvud gillar inte mig ): Dessutom har jag ont i ryggen för att jag satt konstigt när jag tittade på film i morse (eller om man nu kan räkna runt 1 som morgon?). Great! Det blev en gammal film från 1978 idag, nämligen "The Deer Hunter". Ni får trailern här, den suger ordentligt och filmen är verkligen 10 ggr bättre än vad den ser ut att vara!
Enligt mig var då filmen riktigt sevärd, inte en av mina absoluta favoriter kanske (där slåss Gladiator med Braveheart) men som sagt riktigt sevärd! Jag måste faktiskt säga att lite äldre filmer inte är så dumma ändå... Fast sen har den ju vunnit 5 oscars med och då brukar normalt sett inte en film vara dålig...
Filmen handlar om ett kompisgäng i en arbetarklasstad där mycket av arbetet kretsar runt ett stålverk. I den här gruppen ska 3 stycken av vännerna snart åka till Vietnam, för kriget där. De krigsscenerna är nog bland de bättre jag har sett, för en gångs skull får man se hur soldaterna hade det. Man får se hur de klarar sig igenom kriget och vilka men de faktiskt får av det. Den förskönade bild som de tidigare hade fått visade sig vara en ren lögn. Filmen är ganska sorglig rakt igenom med en hel del hemska scener. Som när vännerna tvingas spela rysk roulette mot varandra. Annat som man får se delar av är den stress, skräck och sorg som soldaterna faktiskt känner.
Ska man jämföra krigsfilmer är den här lite liknande "The Thin Red Line", vilken är riktigt hemsk och välfilmad om man jämför med andra krigsfilmer där tillvaron förskönas väldigt mycket. Givetvis har säkert soldaterna "kul" också men jag kan inte tänka mig att de skrattar lite glatt när de ska ut och skjuta lite japaner/tyskar eller var nu "fienden" kan tänkas komma ifrån.
Som ni förstår har jag ganska bred filmsmak med tanke på de olika filmer jag har sett. Enligt mig är det inte så mycket om det är en action eller krigsfilm utan snarare om det finns någon känsla i den. Finns den där underbara känslan när man faktiskt förstår hur personerna i filmen känner sig då är de också bra! Denna känsla brukar finnas i de filmer jag ser då jag är extremt kräsen och försöker se så många som möjligt av de oscarsbelönade filmerna. Givetvis då de filmer som är belönade med bästa film, precis som Deer Hunter har blivit.
Enligt mig var då filmen riktigt sevärd, inte en av mina absoluta favoriter kanske (där slåss Gladiator med Braveheart) men som sagt riktigt sevärd! Jag måste faktiskt säga att lite äldre filmer inte är så dumma ändå... Fast sen har den ju vunnit 5 oscars med och då brukar normalt sett inte en film vara dålig...
Filmen handlar om ett kompisgäng i en arbetarklasstad där mycket av arbetet kretsar runt ett stålverk. I den här gruppen ska 3 stycken av vännerna snart åka till Vietnam, för kriget där. De krigsscenerna är nog bland de bättre jag har sett, för en gångs skull får man se hur soldaterna hade det. Man får se hur de klarar sig igenom kriget och vilka men de faktiskt får av det. Den förskönade bild som de tidigare hade fått visade sig vara en ren lögn. Filmen är ganska sorglig rakt igenom med en hel del hemska scener. Som när vännerna tvingas spela rysk roulette mot varandra. Annat som man får se delar av är den stress, skräck och sorg som soldaterna faktiskt känner.
Ska man jämföra krigsfilmer är den här lite liknande "The Thin Red Line", vilken är riktigt hemsk och välfilmad om man jämför med andra krigsfilmer där tillvaron förskönas väldigt mycket. Givetvis har säkert soldaterna "kul" också men jag kan inte tänka mig att de skrattar lite glatt när de ska ut och skjuta lite japaner/tyskar eller var nu "fienden" kan tänkas komma ifrån.
Som ni förstår har jag ganska bred filmsmak med tanke på de olika filmer jag har sett. Enligt mig är det inte så mycket om det är en action eller krigsfilm utan snarare om det finns någon känsla i den. Finns den där underbara känslan när man faktiskt förstår hur personerna i filmen känner sig då är de också bra! Denna känsla brukar finnas i de filmer jag ser då jag är extremt kräsen och försöker se så många som möjligt av de oscarsbelönade filmerna. Givetvis då de filmer som är belönade med bästa film, precis som Deer Hunter har blivit.
Kommentarer
Trackback
