skraattkramp

Hm, jag kan ta och förklara mig själv lite med då jag insåg att mitt förra inlägg måste ha låtit lite sjukt. Nej det är inte så att jag måste hoppa högt eller något. Jag hoppar gärna lågt men det jag menade var att jag ville slippa det här:

Ni ser tvärnit hoppa stillstående och jag hänger med till hälften om ens så mycket. Det här är alltså två bilder som är ett par år gamla men ni förstår kanske? Så här gör Index när man inte rider honom ordentligt, han stannar. Säger inte du till honom idag SKA vi hoppa så säger han, "nej jag orkar inte hoppa idag". Vilket betyder att jag har tragglat banor på 70 cm, max, i år! Och nu har det gett resultat! Då kanske ni förstår den underbara känslan när tränaren inte behöver sänka till mig, utan höjer! Det känns liksom som äntligen är vi lika bra som de. Att vi då får hoppa på samma höjd som d-ponnyerna i gruppen gör att man ännu mer känner sig som "vi kan vi med, bara vi vill".

Det är inte så att jag måste hoppa högt men jag måste bevisa för mig själv att vi är mogna för att hoppa samma höjder som de andra i gruppen. Index och jag är inte längre det där hopplösa paret som inte ens kan ta sig över en vattenmatta utan att ha tittat på den 5 gånger innan. Vi kan vi med och Index börjar gilla hoppningen allt mer. Det känns på honom för vill inte han någonting då gör inte han det heller. Igår tog han nästan tag i hindrena själv och då var två av hindrena en stor oxer och ett annat med vattenmatta. Det är helt underbart, han kan när han vill den där lilla envisa ponnyn. Trots att han är en liten envis idiot så går vi framåt med stormsteg tillslut och det enda jag kan säga är: Jag har världens bästa ponny så är det bara!