Lejonkungen
Okej, jag är stolt över mig själv. För gissa? Jo, jag har äntligen kollat på Lejonkungen! Haha, det tog ett tag innan jag såg den kan man säga. Föresten, jag grät inte (vilket är förvånande) och den var bra! Faktiskt. Det är skönt att koppla av med lite tecknade filmer ibland och bara vila hjärnan.
Ett försök att visa mig insatt
När jag ändå klagar kan jag diskutera med mig själv en gång till:
Eftersom jag inte är insatt i debatten eller hade sett programmet började jag inte heller argumentera för ingenting. Nu är det dock såhär:
Jag som ett inbitet NCIS-fan tittar på CSI NY till 21.55 på måndagar och zappar sedan direkt över till 3:an för att inte missa en sekund av säsong 9 av NCIS. Problemet är att min älskade serie börjar vid kl. 22.00 och jag måste därför titta på någon annan skit i 5 minuter. Under en period har det handlat om Mammor och Minimodeller. Eftersom jag hört både för- och nackdelar tänkte jag att jag skulle bilda mig en egen uppfattning innan jag öppnade munnen. Det har jag gjort nu.
Det var det vidrigaste jag någon gång har sett på TV! Hur kommer man ens på tanken att visa ett program med egocentriska mammor som pushar sina stackars döttrar allt för hårt i ett försök att förverkliga sin gamla dröm? Vad är meningen med att lära de små flickorna redan när de är små att de ska bedömas efter utseende. Att det enda som räknas i världen är att du är snygg. Resten kvittar, du behöver inte vara smart, kreativ, socialt begåvad eller självständig. Det enda som räknas är att du är fin, söt, snygg och sexig. Ett objekt som ska bedömas, desto snyggare desto bättre.
Och det lär de småbarn och sänder i TV. Visar att det är okej att det får vara så, ska vara så. Flickorna såg inte ens glada ut, föräldrarna strålade som solar och verkade överdrivet stolta över barnen.
Det värsta var ändå när en flicka skulle in och prata ensam med någon sorts stylist. Han kom från GB/USA och pratade ingen svenska. Flickan förstod ingenting och de hade inte tänkt på tolk eller liknande. Hon bara stod där och nickade, blev frustrerad och nästan ledsen. Mamman försökte sedan skämta och säga "det vet du ju vad det betyder". Som om det hjälper när tjejen känner sig åsidosatt och utpekad utan vetskap om vad som sägs och inte sägs.
Mamman gick ut med ett triumferande leende - det hade visat sig att hennes dotter var snyggast av alla barnen. Flickan såg ledsen ut, visste inte vad hon skulle göra men ville le för att göra mamma glad. Dottern hade blivit ett objekt, som att prata om sin fina soffa eller nya kök. Ett objekt utan känslor som är till för utställning.
Eftersom jag inte är insatt i debatten eller hade sett programmet började jag inte heller argumentera för ingenting. Nu är det dock såhär:
Jag som ett inbitet NCIS-fan tittar på CSI NY till 21.55 på måndagar och zappar sedan direkt över till 3:an för att inte missa en sekund av säsong 9 av NCIS. Problemet är att min älskade serie börjar vid kl. 22.00 och jag måste därför titta på någon annan skit i 5 minuter. Under en period har det handlat om Mammor och Minimodeller. Eftersom jag hört både för- och nackdelar tänkte jag att jag skulle bilda mig en egen uppfattning innan jag öppnade munnen. Det har jag gjort nu.
Det var det vidrigaste jag någon gång har sett på TV! Hur kommer man ens på tanken att visa ett program med egocentriska mammor som pushar sina stackars döttrar allt för hårt i ett försök att förverkliga sin gamla dröm? Vad är meningen med att lära de små flickorna redan när de är små att de ska bedömas efter utseende. Att det enda som räknas i världen är att du är snygg. Resten kvittar, du behöver inte vara smart, kreativ, socialt begåvad eller självständig. Det enda som räknas är att du är fin, söt, snygg och sexig. Ett objekt som ska bedömas, desto snyggare desto bättre.
Och det lär de småbarn och sänder i TV. Visar att det är okej att det får vara så, ska vara så. Flickorna såg inte ens glada ut, föräldrarna strålade som solar och verkade överdrivet stolta över barnen.
Det värsta var ändå när en flicka skulle in och prata ensam med någon sorts stylist. Han kom från GB/USA och pratade ingen svenska. Flickan förstod ingenting och de hade inte tänkt på tolk eller liknande. Hon bara stod där och nickade, blev frustrerad och nästan ledsen. Mamman försökte sedan skämta och säga "det vet du ju vad det betyder". Som om det hjälper när tjejen känner sig åsidosatt och utpekad utan vetskap om vad som sägs och inte sägs.
Mamman gick ut med ett triumferande leende - det hade visat sig att hennes dotter var snyggast av alla barnen. Flickan såg ledsen ut, visste inte vad hon skulle göra men ville le för att göra mamma glad. Dottern hade blivit ett objekt, som att prata om sin fina soffa eller nya kök. Ett objekt utan känslor som är till för utställning.
En fortsatt tanke...
För att utveckla min tankegång för mig själv.
Känslan jag får av NCIS är att de har utvecklats efter att Kate blev skjuten. Då kommer Ziva in i bilden och tar över den könskvoterade rollen som agent. Hon har inte kjol, tackar inte för sig och låter andra studera henne. Hon vågar säga nej och dissar killar eller klår upp dem om de är för närgånga. Lite girlpower utan att det blir löjligt och orealistiskt. Eftersom jag nästan bara följer NCIS och Morden i Midsomer (där avsaknaden av kvinnor gör det svårt att utvärdera deras roller) har jag bara de serierna att jämföra med.
I Morden i Midsomer saknas kvinnliga poliser eller andra kvinnor än hemmafruar helt och jag får helt enkelt en känsla av att det hela utspelar sig under andra världskriget. I NCIS har man istället försökt att göra det så pass jämställt som man kan i USA. Alla marinsoldater är inte män utan även kvinnor finns med och dör eller dödar.
När jag då råkade titta på The Closer och jämförde med "mina" serier blev jag förvånad och chockad. Även om Morden i Midsomer utspelar sig i ett ojämställt samhälle kommer de inte på tanken att göra övergrepp på kvinnorna i serien. Låt gå att de anser att en kvinnas plats är i köket men de tar henne inte på brösten och bedömer utseendet. De tar avstånd från det mesta. Barnaby löser sina fall utan att begå övergrepp.
I NCIS bedöms kvinnor efter utseende men eftersom varken Ziva eller Abby är den typen som gillar när folk kör med dem eller tar på dem har jag inte träffat på en situation liknande den i The Closer. Jag vet att jag försvarar mitt älskade NCIS men visst är det så att Ziva har både räddats och räddat samt att Abby har bundit ihop några skurkar själv och fått hjälp med det. Precis samma sak som har hänt för både Tony, McGee och även Gibbs.
Vad är meningen med att sänka kvinnor och låta männen dominera även i serier och sedan sända skiten i ett land som Sverige? Ett land som faktiskt är hyfsat jämställt. Det kommer inte göra att vi får ett bättre samhälle - tvärtom. Tänk om tänk rätt och framförallt i frihetens land USA. Börjar vi där följer resten bara med.
Känslan jag får av NCIS är att de har utvecklats efter att Kate blev skjuten. Då kommer Ziva in i bilden och tar över den könskvoterade rollen som agent. Hon har inte kjol, tackar inte för sig och låter andra studera henne. Hon vågar säga nej och dissar killar eller klår upp dem om de är för närgånga. Lite girlpower utan att det blir löjligt och orealistiskt. Eftersom jag nästan bara följer NCIS och Morden i Midsomer (där avsaknaden av kvinnor gör det svårt att utvärdera deras roller) har jag bara de serierna att jämföra med.
I Morden i Midsomer saknas kvinnliga poliser eller andra kvinnor än hemmafruar helt och jag får helt enkelt en känsla av att det hela utspelar sig under andra världskriget. I NCIS har man istället försökt att göra det så pass jämställt som man kan i USA. Alla marinsoldater är inte män utan även kvinnor finns med och dör eller dödar.
När jag då råkade titta på The Closer och jämförde med "mina" serier blev jag förvånad och chockad. Även om Morden i Midsomer utspelar sig i ett ojämställt samhälle kommer de inte på tanken att göra övergrepp på kvinnorna i serien. Låt gå att de anser att en kvinnas plats är i köket men de tar henne inte på brösten och bedömer utseendet. De tar avstånd från det mesta. Barnaby löser sina fall utan att begå övergrepp.
I NCIS bedöms kvinnor efter utseende men eftersom varken Ziva eller Abby är den typen som gillar när folk kör med dem eller tar på dem har jag inte träffat på en situation liknande den i The Closer. Jag vet att jag försvarar mitt älskade NCIS men visst är det så att Ziva har både räddats och räddat samt att Abby har bundit ihop några skurkar själv och fått hjälp med det. Precis samma sak som har hänt för både Tony, McGee och även Gibbs.
Vad är meningen med att sänka kvinnor och låta männen dominera även i serier och sedan sända skiten i ett land som Sverige? Ett land som faktiskt är hyfsat jämställt. Det kommer inte göra att vi får ett bättre samhälle - tvärtom. Tänk om tänk rätt och framförallt i frihetens land USA. Börjar vi där följer resten bara med.
Aldrig mer!
Aldrig mer The Closer. Så nu vet ni, jag har dissat en kriminalserie. Varför? Jag har aldrig sett sådana övergrepp förut. Vem kommer på tanken att producera ett avsnitt som går ut på att studera en kvinnas skönhet, poängsätta den och tävla om att ta henne på brösten flest gånger? Givetvis är kvinnan ifråga helt passiv och ler. Vad fan?!
Tacka vet jag NCIS, där behöver varken Ziva eller Abby gå klädda i högklackat, kjol och ha djup urringning. Trodde bättre om en serie med en kvinna som teamledare. Faktiskt.
Ibland blir man besviken, det blev jag då. Jag får vara glad över att den serie med bäst (tror inte man kan säga bra, egentligen) kvinnosyn är min klara favorit. Det finns ju en anledning till det!
Sant!
You name it...
Vackert
Vintern må vara den vackraste årstiden men jag vet inte hur vackert det är med blå tår och vita fingrar, egentligen?
