Ett försök att visa mig insatt
När jag ändå klagar kan jag diskutera med mig själv en gång till:
Eftersom jag inte är insatt i debatten eller hade sett programmet började jag inte heller argumentera för ingenting. Nu är det dock såhär:
Jag som ett inbitet NCIS-fan tittar på CSI NY till 21.55 på måndagar och zappar sedan direkt över till 3:an för att inte missa en sekund av säsong 9 av NCIS. Problemet är att min älskade serie börjar vid kl. 22.00 och jag måste därför titta på någon annan skit i 5 minuter. Under en period har det handlat om Mammor och Minimodeller. Eftersom jag hört både för- och nackdelar tänkte jag att jag skulle bilda mig en egen uppfattning innan jag öppnade munnen. Det har jag gjort nu.
Det var det vidrigaste jag någon gång har sett på TV! Hur kommer man ens på tanken att visa ett program med egocentriska mammor som pushar sina stackars döttrar allt för hårt i ett försök att förverkliga sin gamla dröm? Vad är meningen med att lära de små flickorna redan när de är små att de ska bedömas efter utseende. Att det enda som räknas i världen är att du är snygg. Resten kvittar, du behöver inte vara smart, kreativ, socialt begåvad eller självständig. Det enda som räknas är att du är fin, söt, snygg och sexig. Ett objekt som ska bedömas, desto snyggare desto bättre.
Och det lär de småbarn och sänder i TV. Visar att det är okej att det får vara så, ska vara så. Flickorna såg inte ens glada ut, föräldrarna strålade som solar och verkade överdrivet stolta över barnen.
Det värsta var ändå när en flicka skulle in och prata ensam med någon sorts stylist. Han kom från GB/USA och pratade ingen svenska. Flickan förstod ingenting och de hade inte tänkt på tolk eller liknande. Hon bara stod där och nickade, blev frustrerad och nästan ledsen. Mamman försökte sedan skämta och säga "det vet du ju vad det betyder". Som om det hjälper när tjejen känner sig åsidosatt och utpekad utan vetskap om vad som sägs och inte sägs.
Mamman gick ut med ett triumferande leende - det hade visat sig att hennes dotter var snyggast av alla barnen. Flickan såg ledsen ut, visste inte vad hon skulle göra men ville le för att göra mamma glad. Dottern hade blivit ett objekt, som att prata om sin fina soffa eller nya kök. Ett objekt utan känslor som är till för utställning.
Eftersom jag inte är insatt i debatten eller hade sett programmet började jag inte heller argumentera för ingenting. Nu är det dock såhär:
Jag som ett inbitet NCIS-fan tittar på CSI NY till 21.55 på måndagar och zappar sedan direkt över till 3:an för att inte missa en sekund av säsong 9 av NCIS. Problemet är att min älskade serie börjar vid kl. 22.00 och jag måste därför titta på någon annan skit i 5 minuter. Under en period har det handlat om Mammor och Minimodeller. Eftersom jag hört både för- och nackdelar tänkte jag att jag skulle bilda mig en egen uppfattning innan jag öppnade munnen. Det har jag gjort nu.
Det var det vidrigaste jag någon gång har sett på TV! Hur kommer man ens på tanken att visa ett program med egocentriska mammor som pushar sina stackars döttrar allt för hårt i ett försök att förverkliga sin gamla dröm? Vad är meningen med att lära de små flickorna redan när de är små att de ska bedömas efter utseende. Att det enda som räknas i världen är att du är snygg. Resten kvittar, du behöver inte vara smart, kreativ, socialt begåvad eller självständig. Det enda som räknas är att du är fin, söt, snygg och sexig. Ett objekt som ska bedömas, desto snyggare desto bättre.
Och det lär de småbarn och sänder i TV. Visar att det är okej att det får vara så, ska vara så. Flickorna såg inte ens glada ut, föräldrarna strålade som solar och verkade överdrivet stolta över barnen.
Det värsta var ändå när en flicka skulle in och prata ensam med någon sorts stylist. Han kom från GB/USA och pratade ingen svenska. Flickan förstod ingenting och de hade inte tänkt på tolk eller liknande. Hon bara stod där och nickade, blev frustrerad och nästan ledsen. Mamman försökte sedan skämta och säga "det vet du ju vad det betyder". Som om det hjälper när tjejen känner sig åsidosatt och utpekad utan vetskap om vad som sägs och inte sägs.
Mamman gick ut med ett triumferande leende - det hade visat sig att hennes dotter var snyggast av alla barnen. Flickan såg ledsen ut, visste inte vad hon skulle göra men ville le för att göra mamma glad. Dottern hade blivit ett objekt, som att prata om sin fina soffa eller nya kök. Ett objekt utan känslor som är till för utställning.
Kommentarer
Trackback
