Hjälm...!
Tänk vilken billig livförsäkring en hjälm egentligen är. Kostar inte mycket och när man håller på med ett så stort djur som en häst är så är den otroligt viktig. Du vet aldrig hur en häst reagerar eller hur? De är inte som en cykel, man trampar på bromsen om det går för fort nerför backen.
Och så finns det folk som absolut måste rida utan hjälm av den ganska patetiska anledningen "jag vill ta fina bilder på mig om min häst galopperandes barbacka över en sommaräng". Om det finns någon gång när man skulle behöva hjälm så är det väl ändå då? Hur lätt är det inte för en häst att göra ett glädjeskutt på en åker? Det är väl då som de oftast kan bli lite pigga.
Egentligen ska inte jag bry mig, eller hur? Det gör jag inte heller, förrän bilderna hamnar på bdb eller någon blogg. För vilka är det sedan som tittar på dem? Jo oerfarna ryttare som tycker att det ser jättefint ut och mycket väl skulle kunna härma det här. Det är då det mycket väl kan bli farligt.
Alltså jag bryr mig inte vad andra gör med sin skalle, det är ju inte mitt problem. Det jag inte gillar är när dessa underbara bilder sedan syns lite varstans. För hur lätt är det inte att härma det? Själv känner jag ett kraftigt sug efter att ge mig ut på en åker och ta en massa fina bilder med Index. Sedan inser jag att det mycket väl kan ge en massa konsekvenser. Då väljer jag istället att få de där fina bilderna på ridbanan med hjälmen på!
Och så finns det folk som absolut måste rida utan hjälm av den ganska patetiska anledningen "jag vill ta fina bilder på mig om min häst galopperandes barbacka över en sommaräng". Om det finns någon gång när man skulle behöva hjälm så är det väl ändå då? Hur lätt är det inte för en häst att göra ett glädjeskutt på en åker? Det är väl då som de oftast kan bli lite pigga.
Egentligen ska inte jag bry mig, eller hur? Det gör jag inte heller, förrän bilderna hamnar på bdb eller någon blogg. För vilka är det sedan som tittar på dem? Jo oerfarna ryttare som tycker att det ser jättefint ut och mycket väl skulle kunna härma det här. Det är då det mycket väl kan bli farligt.
Alltså jag bryr mig inte vad andra gör med sin skalle, det är ju inte mitt problem. Det jag inte gillar är när dessa underbara bilder sedan syns lite varstans. För hur lätt är det inte att härma det? Själv känner jag ett kraftigt sug efter att ge mig ut på en åker och ta en massa fina bilder med Index. Sedan inser jag att det mycket väl kan ge en massa konsekvenser. Då väljer jag istället att få de där fina bilderna på ridbanan med hjälmen på!
Hur bra är dressyreliten?
Är Patrik Kittel så bra som alla säger? Jag vet att klippet är ett par år gammalt men jag vet inte om han har brutit sina gamla vanor? Hästar framförallt är vanedjur och att få hästen att bryta sin vana att gå bakom hand när ryttaren tar tag i hästen är nog ganska svår... Nä, jag ska inte vara elak och det går inte att döma från ett klipp men det jag har sett av nästan alla dressyrryttare på den här nivån är hästar som är knäckta i nacken och det är allmänt känt att Anky Van Grunsven håller på med rollkur.
Som ni förstår är det här en del i mitt arbete (som skulle varit inne för ett tag sedan...).
Stackars häst är det enda jag har att säga, oavsett om det här är enda gången han har testat det här (jag tvivlar) är det för mig en gång för mycket! Hästarna har inte bett om att vi ska ta hand om dem så då kan vi väl ändå se till att de har det bra? Det här är inte att ta hand om sin häst på ett bra sätt.
Jag är inget proffs men jag vill att min häst ska må bra och jag försöker rida min häst fram till handen. Nu får ni en gammal nyhet men inget fel att friska upp den?
Som ni förstår är det här en del i mitt arbete (som skulle varit inne för ett tag sedan...).
Stackars häst är det enda jag har att säga, oavsett om det här är enda gången han har testat det här (jag tvivlar) är det för mig en gång för mycket! Hästarna har inte bett om att vi ska ta hand om dem så då kan vi väl ändå se till att de har det bra? Det här är inte att ta hand om sin häst på ett bra sätt.
Jag är inget proffs men jag vill att min häst ska må bra och jag försöker rida min häst fram till handen. Nu får ni en gammal nyhet men inget fel att friska upp den?
Systemkamera, en onödig investering?
Systemkameror de är dyra, klumpiga och totalt onödiga, eller? Givetvis skulle de flesta säga JA! Jag säger nej, en systemkamera är dyr men du får så otroligt mycket för de extra pengarna. Dels så en massa inställningar du kan komponera bilder på 50 olika sätt, framhäva detaljer som annars går förlorade och få ett helt annat liv i bilderna. Jag ska visa det med hjälp av ett par bilder jag lite snabbt klippt ihop i PS.
Först så har vi det självklara - storleken. Ju flera megapixel desto mer kan du zooma in på bilden utan att detaljer går förlorade. Den första bilden är tagen med min kompaktkamera, den andra är tagen med Svante och tredje med en gammal mobilkamera med hyfsad kamera. Ni ser den självklara storlekskillnaden. Bild 1 kan du förstora mer än bild 3 men bild 2 kan förstoras mer än bild 1 och att jämföra bild 2 med bild 3 är som att jämföra en lastbil med en ferrari.
Nu är det ju så att storleken inte alls är allt utan bildkvaliteten har en enormt stor betydelse. Bild 1 är då tagen med en Nikon D5000, bild 2 med en Canon Powershot A550 och bild 3 med en Nokia 5500. Som ni ser på bild 1 är detaljerna fortfarande väldigt väl bevarade och bilden känns betydligt mer livfull. Bild 2 är helt okej även de mörka partierna har smält samman lite och den inte har samma skärpa. Bild 3, tja, man ser ju vad bilden föreställer utan problem! Däremot så syns det att den är lite pixlig och de färgtoner som är lite lika smälter gärna samman. Index man har dessutom fått en ganska konstig nyans och bilden är inte riktigt verklighetstrogen. Bild 1 har mer fokus på Iza, precis som var meningen, medan de andra två bilderna har fokusen på hela bilden.
Alla 3 bilderna är tagna under ungefär lika ljusförhållanden (bild 2 och 3 kanske lite senare under dagen) och har tagits med samma syfte (bra bild på ett hästhuvud).
Den sista anledningen är ju given! Vill man fota lite seriösare och tycker att det är kul att fota - då kan man inte klara sig utan en systemkamera! (:
Först så har vi det självklara - storleken. Ju flera megapixel desto mer kan du zooma in på bilden utan att detaljer går förlorade. Den första bilden är tagen med min kompaktkamera, den andra är tagen med Svante och tredje med en gammal mobilkamera med hyfsad kamera. Ni ser den självklara storlekskillnaden. Bild 1 kan du förstora mer än bild 3 men bild 2 kan förstoras mer än bild 1 och att jämföra bild 2 med bild 3 är som att jämföra en lastbil med en ferrari.
Nu är det ju så att storleken inte alls är allt utan bildkvaliteten har en enormt stor betydelse. Bild 1 är då tagen med en Nikon D5000, bild 2 med en Canon Powershot A550 och bild 3 med en Nokia 5500. Som ni ser på bild 1 är detaljerna fortfarande väldigt väl bevarade och bilden känns betydligt mer livfull. Bild 2 är helt okej även de mörka partierna har smält samman lite och den inte har samma skärpa. Bild 3, tja, man ser ju vad bilden föreställer utan problem! Däremot så syns det att den är lite pixlig och de färgtoner som är lite lika smälter gärna samman. Index man har dessutom fått en ganska konstig nyans och bilden är inte riktigt verklighetstrogen. Bild 1 har mer fokus på Iza, precis som var meningen, medan de andra två bilderna har fokusen på hela bilden.
Alla 3 bilderna är tagna under ungefär lika ljusförhållanden (bild 2 och 3 kanske lite senare under dagen) och har tagits med samma syfte (bra bild på ett hästhuvud).
Den sista anledningen är ju given! Vill man fota lite seriösare och tycker att det är kul att fota - då kan man inte klara sig utan en systemkamera! (:
Tänkvärt
Har lånat en bok till mitt arbete om dressyr och den är både bra och tänkvärd, trots sin ålder. Som ni förstår av texten nedan är den ju inte direkt från iår. Fast har inte heller hästarna förändrats sedan den tiden heller, alltså ska de fortfarande ridas likadant. Den skillnaden jag ser är att hästarna är mer avlade för tävling. Men det har inget med deras muskler eller skelett osv att göra.
Kriget fordrar, att ryttaren vid alla tillfällen följsamt och säkert behärskar sin häst, samt att denne är lydig, snabb och uthållig.
Ryttaren skall undvika att böja för mycket och för länge. Då hästen giver efter i sidan, bör ännu starkare böjning icke begäras utan hästen belönas med eftergift. (Well, är inte rollkur lite av motsatsen till vad som sägs?)
Vid hästens rakriktande får ryttaren icke söka bortarbeta snedheten genom böjning av den stela sidan. (opps... jag rider honom gärna på volt ett tag)
De vid galoppfattning vanligaste felen äro:
Att ryttaren ser ned på inre bogen (hur många år som galen ponnyryttare tog det innan jag efter upprepade tillsägelser slutade med det?)
Inre sidan vikes och överlivet lutas inåt och framåt (sker automatiskt då man ser ner på inre bogen...)
Att inre tygeln verkar dragande och därigenom motverkar inre bogens och inre bakbenet framförande (från och med nu har jag en ytterst stadig och stilla hand)
Och för att visa vilka grymt välridna hästar de hade:
En väldresserad häst behöver i allmänhet icke någon kraftigare förhållning än att fingrarna något fastare slutas om tyglarna, under det att ryttaren däremellan med burna händer och eftergivna armmuskler bibehåller en lätt förbindelse med bettet. (Nu pratar vi alltså om en häst betslad med träns...)
Den väldresserade hästen behöver i allmänhet icke mera än en mjuk känning av skänkel, för att efterkomma ryttarens vilja. (När han är på bra humör så ^^)
Tja, jag blev ganska imponerad av det jag har läst hittills och även om boken inte kommer att bli min bibel (bara nästan) så kommer jag nog följa en hel del av det här! Riktigt tänkvärt och bra för att friska upp min kunskaper. Mycket är "aha! att jag inte tänkt på det tidigare", eller "just det så var det ju!"
Kriget fordrar, att ryttaren vid alla tillfällen följsamt och säkert behärskar sin häst, samt att denne är lydig, snabb och uthållig.
En riktig och följsam sits utgör grundvalen för en riktig inverkan på hästen (det stämmer så bra så!)
Ryttaren skall undvika att böja för mycket och för länge. Då hästen giver efter i sidan, bör ännu starkare böjning icke begäras utan hästen belönas med eftergift. (Well, är inte rollkur lite av motsatsen till vad som sägs?)
Vid hästens rakriktande får ryttaren icke söka bortarbeta snedheten genom böjning av den stela sidan. (opps... jag rider honom gärna på volt ett tag)
De vid galoppfattning vanligaste felen äro:
Att ryttaren ser ned på inre bogen (hur många år som galen ponnyryttare tog det innan jag efter upprepade tillsägelser slutade med det?)
Inre sidan vikes och överlivet lutas inåt och framåt (sker automatiskt då man ser ner på inre bogen...)
Att inre tygeln verkar dragande och därigenom motverkar inre bogens och inre bakbenet framförande (från och med nu har jag en ytterst stadig och stilla hand)
Och för att visa vilka grymt välridna hästar de hade:
En väldresserad häst behöver i allmänhet icke någon kraftigare förhållning än att fingrarna något fastare slutas om tyglarna, under det att ryttaren däremellan med burna händer och eftergivna armmuskler bibehåller en lätt förbindelse med bettet. (Nu pratar vi alltså om en häst betslad med träns...)
Den väldresserade hästen behöver i allmänhet icke mera än en mjuk känning av skänkel, för att efterkomma ryttarens vilja. (När han är på bra humör så ^^)
Tja, jag blev ganska imponerad av det jag har läst hittills och även om boken inte kommer att bli min bibel (bara nästan) så kommer jag nog följa en hel del av det här! Riktigt tänkvärt och bra för att friska upp min kunskaper. Mycket är "aha! att jag inte tänkt på det tidigare", eller "just det så var det ju!"
Det finns en anledning till allt!
Har ni tänkt på en sak? Hästen blev domesticerad för sådär 7 000 år sedan. Efter det har utvecklingen gått framåt hela tiden även om hästen egentligen hela tiden har använts till en sak - krig. Ridkonsten har även den förändrats, från barbacka till stigbyglar och sadel för att fortsätta till starka bett och skarpa sporrar och vidare till snällare bett igen. Ändå har utvecklingen bara handlat om en sak - kontroll. Människan har hela tiden varit i behov av att kunna kontrollera hästen och har då testat allt som bara går. De hårda metoden övergavs efter ett tag istället började utvecklingen av den engelska ridstilen.
Precis som så mycket annat är den ridstilen ett arv efter militären. I alla armér behövde man väldigt vändbara hästar som lyssnade på minsta vink. Annars är man ganska död i en strid och det inser jag som är allt annat än militär... Alltså måste den stilen som militären använde vara bra, annars hade de aldrig anammat den eller hur? Så ser jag det.
Det var ju inte direkt lätt att hitta bilder från den tiden men här en, uppställd tyvärr. Jag hittade en bättre men orkade inte printscreena.
Det här arvet förvaltades ganska bra ett tag efter militärens "avhästning" under mitten av 1900-talet. Det var även då som man släppte på reglerna om att alla startande måste vara militärer, män och officer under OS. Genast ökade konkurrensen och även kvinnor fick möjlighet att delta.
Här är en av Sveriges största dressyrryttare - Ulla Håkansson.
Som ni ser på bilden är formen på hästarna fortfarande väldigt lika. Med det menar jag hög nacke och näsan lite framför lod. Även om man tydligt ser att utveckling av en sporthäst har gått framåt. Inte är det heller konstigt när hästen inte längre skulle användas till krig utan som ett fritidsintresse och en sport.
Här ser vi då ett ekipage på elitnivå i dressyr, som de flesta ser är detta Anky van Grunsven.
Något som syns ganska tydligt är att hästen går lite bakom lod samt att nacken inte heller är den direkt högsta punkten. Då bör det tilläggas att utvecklingen för en bättre sporthäst har gått ännu längre och gången är ganska svår att jämföra. Som ni ser när ni jämför de olika ekipagen har utvecklingen gått åt något håll. Åt vilket kan ni döma själva. Även om jag inte anser att det är etiskt rätt mot hästen att rollkura ner den i form. Något som många av våra kändaste ryttare inom dressyren över hela världen faktiskt gör. Än en gång, döm själva jag vet var jag står! Ni som läser min blogg, skriv gärna er åsikt!
Precis som så mycket annat är den ridstilen ett arv efter militären. I alla armér behövde man väldigt vändbara hästar som lyssnade på minsta vink. Annars är man ganska död i en strid och det inser jag som är allt annat än militär... Alltså måste den stilen som militären använde vara bra, annars hade de aldrig anammat den eller hur? Så ser jag det.
Det var ju inte direkt lätt att hitta bilder från den tiden men här en, uppställd tyvärr. Jag hittade en bättre men orkade inte printscreena.
Det här arvet förvaltades ganska bra ett tag efter militärens "avhästning" under mitten av 1900-talet. Det var även då som man släppte på reglerna om att alla startande måste vara militärer, män och officer under OS. Genast ökade konkurrensen och även kvinnor fick möjlighet att delta.
Här är en av Sveriges största dressyrryttare - Ulla Håkansson.
Som ni ser på bilden är formen på hästarna fortfarande väldigt lika. Med det menar jag hög nacke och näsan lite framför lod. Även om man tydligt ser att utveckling av en sporthäst har gått framåt. Inte är det heller konstigt när hästen inte längre skulle användas till krig utan som ett fritidsintresse och en sport.
Här ser vi då ett ekipage på elitnivå i dressyr, som de flesta ser är detta Anky van Grunsven.
Något som syns ganska tydligt är att hästen går lite bakom lod samt att nacken inte heller är den direkt högsta punkten. Då bör det tilläggas att utvecklingen för en bättre sporthäst har gått ännu längre och gången är ganska svår att jämföra. Som ni ser när ni jämför de olika ekipagen har utvecklingen gått åt något håll. Åt vilket kan ni döma själva. Även om jag inte anser att det är etiskt rätt mot hästen att rollkura ner den i form. Något som många av våra kändaste ryttare inom dressyren över hela världen faktiskt gör. Än en gång, döm själva jag vet var jag står! Ni som läser min blogg, skriv gärna er åsikt!
Krav på ridhus?
Nu har jag kommit hem efter att ha krattat ridhusgolv och lyft bommar i flera timmar. Det positiva med att kratta ridhuset var att man slapp frysa. Snarare blev man ganska svettig.
Nu funderar jag på om det inte borde finnas krav på ridhus i varenda liten by som har mer än 20 hästar? Det var verkligen jätteskönt att slippa vinden, snön och tänka på att det är halt... Dessutom finns det ju en fotbollsplan i varenda liten by + klubb så varför ska det inte finnas ett ridhus? Trots allt är det betydligt roligare att rida än att sparka en boll i ett mål. Enligt mig då, dessutom tycker jag att om man kan bygga en bandyhall för att spelarna fryser borde väl verkligen ryttarna få ett ridhus? Jag menar vi är nog ute mer än en bandyspelare per år...
Aja så är det när man inte valde den mest högprioriterade sporten i kommunen!
Nu funderar jag på om det inte borde finnas krav på ridhus i varenda liten by som har mer än 20 hästar? Det var verkligen jätteskönt att slippa vinden, snön och tänka på att det är halt... Dessutom finns det ju en fotbollsplan i varenda liten by + klubb så varför ska det inte finnas ett ridhus? Trots allt är det betydligt roligare att rida än att sparka en boll i ett mål. Enligt mig då, dessutom tycker jag att om man kan bygga en bandyhall för att spelarna fryser borde väl verkligen ryttarna få ett ridhus? Jag menar vi är nog ute mer än en bandyspelare per år...
Aja så är det när man inte valde den mest högprioriterade sporten i kommunen!
Märkeshysteri?
Eftersom att jag insåg hur kul det var att skriva åsiktsinlägg så gör jag det igen! Oavsett hur få det är som läser (; Faktiskt så står jag för mina åsikter även om jag hoppas att ingen tar illa vid sig... Det finns givetvis inga regler utan undantag.
De flesta som håller på med ridsport har säkert märkt vilken otrolig märkeshysteri det har blivit? Jag är en av dem som är svagt drabbad av denna sjukdom så egentligen ska jag inte säga någonting. (Senaste gången jag kollade igenom Index's schabrakgarderob fanns där både Lamicell, Pessoa, Schockemöhle och Mias...)
Fast jag ska ärligt erkänna att jag nog inte är en extrem märkestönt, egentligen! Att matcha utrustningen är givetvis väldigt snyggt och nästan nödvändigt om du ska våga visa dig på en tävling (absolut även för mig). Men jag vet inte hur nödvändigt det är att visa upp sina JW-ridbyxor, Charles Owen eller GPA-hjälmar, Scapa-schabrak och Tretornstövlar på en LOKAL hopptävling? Har det inte gått lite väl långt då? Eller är matchningen så viktig att ryttarna hellre köper nya saker till sina hästar än tränar? Är det då inte lite felvridet? För ofta är det på lokala tävlingar som ryttarna har noll koll på sina hästar, inte alla men en del undantagsfall finns det och dessa blir man mer eller mindre galen på!
Jag kanske bara klagar men om jag har förstått saken rätt så ska de lokala tävlingarna vara en start för ryttarna. För de som kanske inte har ambitionen att tävla högre och de som är på väg uppåt. I båda kategorierna måste jag säga att jag inte förstår meningen med att rida runt med svindyr utrustning. Jag förstår helt klart om skillnaden mellan ryttarna i både matchning och hästmaterial är annorlunda om man jämför en nationell tävling med en lokal. Nu måste jag säga att den enda skillnaden är att ponnyerna på lokal nivå inte är lika bra som de på nationell...
Givetvis gäller detta inte alla ryttare, inte alls, men ändå har det blivit stor skillnad mot när jag började tävla. Så som jag minns det, inte för att jag kommer ihåg så mycket av den tiden (nu låter jag väldigt mycket äldre än vad jag är...). Men visst hade de flesta ryttarna inte hört talas om Scapa-schabrak då?
De flesta som håller på med ridsport har säkert märkt vilken otrolig märkeshysteri det har blivit? Jag är en av dem som är svagt drabbad av denna sjukdom så egentligen ska jag inte säga någonting. (Senaste gången jag kollade igenom Index's schabrakgarderob fanns där både Lamicell, Pessoa, Schockemöhle och Mias...)
Fast jag ska ärligt erkänna att jag nog inte är en extrem märkestönt, egentligen! Att matcha utrustningen är givetvis väldigt snyggt och nästan nödvändigt om du ska våga visa dig på en tävling (absolut även för mig). Men jag vet inte hur nödvändigt det är att visa upp sina JW-ridbyxor, Charles Owen eller GPA-hjälmar, Scapa-schabrak och Tretornstövlar på en LOKAL hopptävling? Har det inte gått lite väl långt då? Eller är matchningen så viktig att ryttarna hellre köper nya saker till sina hästar än tränar? Är det då inte lite felvridet? För ofta är det på lokala tävlingar som ryttarna har noll koll på sina hästar, inte alla men en del undantagsfall finns det och dessa blir man mer eller mindre galen på!
Jag kanske bara klagar men om jag har förstått saken rätt så ska de lokala tävlingarna vara en start för ryttarna. För de som kanske inte har ambitionen att tävla högre och de som är på väg uppåt. I båda kategorierna måste jag säga att jag inte förstår meningen med att rida runt med svindyr utrustning. Jag förstår helt klart om skillnaden mellan ryttarna i både matchning och hästmaterial är annorlunda om man jämför en nationell tävling med en lokal. Nu måste jag säga att den enda skillnaden är att ponnyerna på lokal nivå inte är lika bra som de på nationell...
Givetvis gäller detta inte alla ryttare, inte alls, men ändå har det blivit stor skillnad mot när jag började tävla. Så som jag minns det, inte för att jag kommer ihåg så mycket av den tiden (nu låter jag väldigt mycket äldre än vad jag är...). Men visst hade de flesta ryttarna inte hört talas om Scapa-schabrak då?
Nosgrimmor!
Eftersom det har blivit debatt på en storblogg om nosgrimmor så tänkte jag att min extremt lilla blogg skulle få höra min åsikt!
Nosgrimman är enligt mig inget nödvändigt, egentligen, ändå använder alla den och du får inte ens tävla dressyr utan den. Ändå går det inte att komma i från att vissa hästar behöver den, jag kan inte säga att jag är proffs men jag måste säga att min häst går mycket bättre med nosgrimma än utan.
Aachennosgrimman
Index har fått testa det mesta jag har ridit honom på Aachennosgrimma längst tid men förra året började han krångla och bet sig fast i bettet m.m. Jag måste poängtera att den inte var hårt spänd överhuvudtaget, snokremmen hängde mer eller mindre och nosgrimman var riktigt lös! Det resulterade i att jag tog av snokremmen och red på Engelsk nosgrimma ett tag.
Engelsk nosgrimma
Det gick betydligt bättre men inte bra. Efter ett tag kom han på att det var väldigt lätt att smita ifrån den. Än en gång så berodde det inte på mig och min hand till största delen då han fungerade bra på den i flera månader. När han började bita sig fast och gapa för att komma undan bytte jag nosgrimma igen. Däremot gjorde nog tiden med Engelsk nosgrimma att jag blev betydligt mer lätt i handen. Uppenbarligen hjälpte inte det helt. Det gjorde däremot mitt nästa byte av nosgrimma. Denna gången blev det en Remontgrimma.
Remont nosgrimma
Den däremot fungerade kanon! Han kom inte undan helt (även om den är väääldigt löst spänd) och biter sig inte fast i bettet. Antagligen är han en väldigt känslig häst (han kan t.ex. inte ha bett med rullande ringar, då får han skav i mungiporna) och de andra nosgrimmorna tryckte antagligen på hans tänder. Något som min känsliga herre inte tålde. Vilket jag senare fick veta inte var helt ovanligt, givetvis var min häst tvungen att hålla sig till den gruppen.
Pullarnosgrimma
Parallellt med detta red jag i skogen och när jag hoppade på Pullarnosgrimma, vilken ska vara stark men istället gick Index bra på den. Jag började fundera lite på det och efter att jag hade bytt till Remontgrimma i dressyren insåg jag att Pullarnosgrimman inte heller tryckte på hans tänder. Den går över tänderna istället och snokdelen har han aldrig haft problem med. Även den här nosgrimman har jag väldigt löst spänd. Snokremmen är egentligen väldigt onödig men Index behöver den som stöd. Inte har jag heller märkt att pullargrimman är stark. Men eftersom regeln "inget bett är starkare än den hand som håller i det" gäller är det antagligen samma sak med nosgrimmor.
Alltså rider jag nu dressyr på Remontgrimma och det går kanonbra! Enligt mig går det alltså inte att säga att en löst spänd nosgrimma inte trycker eller skapar obehag för hästen. Min kära lilla ponny kan mycket väl vara ett undantagsfall men det går inte att komma ifrån att Aachennosgrimmor egentligen är ganska dålig, speciellt om man har en känslig häst! Sen kvittar det om de är löst spända eller hårt spända, ett tryck på tänderna får du ändå, även om det givetvis blir mindre om den sitter löst. Vissa hästar klarar det här utan problem men sedan har du den känsligare gruppen som inte tål sådant och då måste man lösa det på något vis. För min del blev det att byta till den mycket snyggare och bättre Remontgrimman.
Nosgrimman är enligt mig inget nödvändigt, egentligen, ändå använder alla den och du får inte ens tävla dressyr utan den. Ändå går det inte att komma i från att vissa hästar behöver den, jag kan inte säga att jag är proffs men jag måste säga att min häst går mycket bättre med nosgrimma än utan.
Aachennosgrimman
Index har fått testa det mesta jag har ridit honom på Aachennosgrimma längst tid men förra året började han krångla och bet sig fast i bettet m.m. Jag måste poängtera att den inte var hårt spänd överhuvudtaget, snokremmen hängde mer eller mindre och nosgrimman var riktigt lös! Det resulterade i att jag tog av snokremmen och red på Engelsk nosgrimma ett tag.
Engelsk nosgrimma
Det gick betydligt bättre men inte bra. Efter ett tag kom han på att det var väldigt lätt att smita ifrån den. Än en gång så berodde det inte på mig och min hand till största delen då han fungerade bra på den i flera månader. När han började bita sig fast och gapa för att komma undan bytte jag nosgrimma igen. Däremot gjorde nog tiden med Engelsk nosgrimma att jag blev betydligt mer lätt i handen. Uppenbarligen hjälpte inte det helt. Det gjorde däremot mitt nästa byte av nosgrimma. Denna gången blev det en Remontgrimma.
Remont nosgrimma
Den däremot fungerade kanon! Han kom inte undan helt (även om den är väääldigt löst spänd) och biter sig inte fast i bettet. Antagligen är han en väldigt känslig häst (han kan t.ex. inte ha bett med rullande ringar, då får han skav i mungiporna) och de andra nosgrimmorna tryckte antagligen på hans tänder. Något som min känsliga herre inte tålde. Vilket jag senare fick veta inte var helt ovanligt, givetvis var min häst tvungen att hålla sig till den gruppen.
Pullarnosgrimma
Parallellt med detta red jag i skogen och när jag hoppade på Pullarnosgrimma, vilken ska vara stark men istället gick Index bra på den. Jag började fundera lite på det och efter att jag hade bytt till Remontgrimma i dressyren insåg jag att Pullarnosgrimman inte heller tryckte på hans tänder. Den går över tänderna istället och snokdelen har han aldrig haft problem med. Även den här nosgrimman har jag väldigt löst spänd. Snokremmen är egentligen väldigt onödig men Index behöver den som stöd. Inte har jag heller märkt att pullargrimman är stark. Men eftersom regeln "inget bett är starkare än den hand som håller i det" gäller är det antagligen samma sak med nosgrimmor.
Alltså rider jag nu dressyr på Remontgrimma och det går kanonbra! Enligt mig går det alltså inte att säga att en löst spänd nosgrimma inte trycker eller skapar obehag för hästen. Min kära lilla ponny kan mycket väl vara ett undantagsfall men det går inte att komma ifrån att Aachennosgrimmor egentligen är ganska dålig, speciellt om man har en känslig häst! Sen kvittar det om de är löst spända eller hårt spända, ett tryck på tänderna får du ändå, även om det givetvis blir mindre om den sitter löst. Vissa hästar klarar det här utan problem men sedan har du den känsligare gruppen som inte tål sådant och då måste man lösa det på något vis. För min del blev det att byta till den mycket snyggare och bättre Remontgrimman.
